Birdman – recension

filmpngEn f.d. blockbuster-skådis som försöker återuppliva sin karriär på Broadway samtidigt som han lider av hallucinationer. Så skulle man kunna sammanfatta den här filmen i en mening – och det sägs att man ska kunna göra det med något bra.
Michael Keaton som Riggan Thomson är underhållande och väldigt trovärdig på samma gång. Man får verkligen intrycket av att han är en kämpande skådespelare som åter vill vara någon som folk ser upp till. Att Keaton, för många i min generation, främst associeras med Batman och att han inte synts i så många storfilmer sedan dess ger en märklig dimension till filmen. Det är nästan som att vi ser honom i ett alternativt universum där Batman är Birdman och Keaton är Thomson.

Vad är verkligt och vad är det inte? Var slutar skådespelar och var slutar börjar karaktären? Frågorna är många och det ges inga säkra svar. Det enda vi får är en inblick Thomson’s surrealistiska värld där han leviterar, uppvisar telekenesi och pratar med sitt alterego – Birdman.
Birdman_poster

Regin känns nära och påtaglig. Fotot är väldigt snyggt. Men det som slår mig är hur det ligger en faktisk teaterkänsla över filmen. Klippen är så flytande och nästintill osynliga så det känns som filmen är ett stycke vi faktiskt ser på scen. Det är en enda två timmar lång scen.
Då många scener är väääldigt låååånga är skådespeleriet inte 100% hela tiden från alla som medverkar men Keaton,Edward Norton och Emma Stone som har de mest framträdande rollerna, är lysande och alla tre har chansen på en Oscar för sina insatser.
Det känns som filmen är given för bästa foto (jag tänker på flytet i alla scenerna) men jag tror att detta kan bli en riktig grand slam på årets Oscar gala.
Överlag är detta en väldigt bra film och det enda som drar ned den är några av birollernas skådespelarinsatser.

4star

/ Samuel Varg

Om Samuel Varg

Let med edutain you!
Det här inlägget postades i Film- och bokarkivet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *