Det där med att sia om framtiden

detective

I morse uppstod det inte intressant diskussion i mitt twitterflöde om profetioer och att kunna förutse framtiden. Jag vill varken avfärda eller tro på det påståendet men det sporrade mig till att fortsätta skriva på min påbörjade bloggpost* om profetior och profetiska händelser i Bibeln.

Först vill jag göra en snabb genomgång om vad hur jag förstått kristendomens läror om profetior.

***

När Skriften talar om profeter är det ganska sällan det är klassiska se-in-i-framtiden-profetior det handlar om. I stället är det först och främst män och kvinnor som talar in i människors liv och tillrättavisar dem för att de avvikit från Guds väg. Det är ofta (men inte alltid) åtföljt med någon varning eller ett underliggande hot om att om inte personen i fråga  vänder om och börjar göra Guds vilja. Kanske är Jona tydligaste exemplet på en hotfull profet. Jona skall ha gått till en stor assyrisk stad (detta är för övrigt det enda kända exemplet på direkt mission i hela Gamla Testamentet) som hette Nineve där han uttalade glödande straff för staden om dess invånare inte vände om från sina synder.

Andra vanliga former av profetior är de messianska profetiorna som återfinns i många Bibelns böcker. Dessa profetior innehåller ofta olika tecken som skall visa vem Messias är när han väl kommer.

Daniels bok och Uppenbarelseboken kan inte helt enkelt bara kallas för profetiska böcker då de tillhör den s.k. apokalyptiska litteraturen. Även om dessa är de mest populära att citera bland kristna då man ska tala om framtiden så är dessa de osäkraste att åberopa då den apokalyptiska litteraturen långt ifrån enbart är siande i sin natur. De är i mångt och mycket poetiska i sin natur och förklarar enligt många teologer den tid som var då i ett bildspråk eller i koder som utomstående inte skulle förstå vid en första anblick.

***

Nu går vi åter till se-in-framtiden-profetior. Även om detta förekommer i Bibeln så utfärdas det samtidigt väldigt allvarliga varningar om att aktivt söka syner om framtiden.

fortuneteller

Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl,” (5 Mos 18:10)

Merparten av de profetior som handlar om just framtiden är mestadels löften om Messias eller om judarnas land Israel (inte att blanda ihop med dagens Israel). Profetiorna handlar då ofta om hur de skall få återvända och bygga upp sina städer och tempel igen. Det är bara vid några få tillfällen som profetior innehåller specifika tecken på vad som skall hända i framtiden – och då det händer är det nästan helt uteslutande i en väldigt närliggande tidsperiod.

Dessa profetiska aspekter tycker jag har kommit i skymundan i dagens kristenhet (och annan andlighet). I stället handlar de flesta profetior om vad folk tror sig ha sett skall ske i framtiden.
Jag fick nyligen läsa en ”profetia” från en kristen man där han beskrev vad som skulle hända under 2012. Jag läste det med mycket skeptisk sinnelag då det hela, enligt mig, inte var så mycket mer än ett välskrivet horoskop där det mesta byggde på svepande beskrivningar av händelser där det gavs mycket spelrum för spekulationer. Ett ungefärligt exempel på hur den s.k. profetian var formulerad är: ”Under första halvan av 2012 kommer världens kyrkor få se stora förändringar och många kristna kommer få uppleva en inre reformation.”. Och så fortsatte uttalandena i ett par A4-sidor. För den som är insatt i cold reading och barnumuttalanden så är det lätt att känna igen sådana svepande beskrivningar som så ofta ser ut att stämma in på vad som händer, men som i verkligheten är så vagt formulerade och ospecifika att de bara stämmer in om man vill att de skall göra det.

Likaså är det med många (alla?) andra s.k. profetior jag läst. De är så breda och svepande i sin beskrivning att det kan beskriva väldigt många olika saker. Förr eller senare kommer något att ske som kan stämma in på det. Om man ska påstå sig kunnat förutse något så måste detaljerna vara väldigt specifika. Annars är det bara öppet mål.

***

Låt mig, som avslutning, ta ett exempel från Daniels bok, andra kapitlet. I en vision ser Nebukadnessar en stor staty som är gjord av flera olika material (lera, järn, silver, guld och koppar) och profeten Daniel uttyder drömmen åt honom.

Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna var av silver, buken och höfterna av koppar, benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera…” (Dan 2:31-33)

Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera.” (Dan 2:41-43)

I slutet av Nebukadnessars dröm ser han en sten som slits loss och kastas mot statyns ben varvid den faller och går sönder.

Många kristna läser idag detta som en profetia som förutspådde de kommande riken som skulle ockupera israelisk/palestinsk mark fram till Messias tid. Huvudet är då Nebukadnessars eget rike, bröstkorgen är Medopersiska riket, magen är det Grekiska riket och de två benen är Romarriket som splittrades i två och var instabilt. Stenen som kommer i slutet är Guds rike som skall vara för evigt.

Stenens innebörd står, mer eller mindre, svart på vitt och den är svår att tolka som något annat än Guds Rike – dvs när Guds vilja får ske i människors liv.
Men att tolka in de andra sakerna i den här profetian tror jag är att tillskriva den mer innebörd än vad som ens var menat från början. Profetians poäng är inte att beskriva framtiden och tala om vad som skall ske i detalj. Poängen är att visa på människors korta varande och att våra jordiska riken kommer och går men att det finns ett hopp (Guds rike). Ett exempel på detta är om man gör en analys av de metaller som beskrivs i statyn – snabbt ser vi att den beskrivs som topptung med ett guldhuvud med fötter av järn och lera samt att metallerna går från värdefulla på toppen och mindre lukrativa ju längre ner vi kommer. Statyn är en symbol för människans egen enfald i att tro att vi kan lösa alla problem med politik, maktutövande, pengar osv. Det har alltså föga lite med andliga sanningar och spådomar att göra utan i stället används faktiska fysiska föremål för att beskriva något som är aktuellt här och nu (eller där och då i detta fall om man hellre vill se det så).

***

Jag har ännu inte sett något exempel på en profetia som skall berätta om framtiden och svart på vitt säger vad som skall hända. Det mesta jag ser är luddiga uttalanden och svepande detaljbeskrivningar som lätt går att tolka som lite vad som helst. Så när det kommer till framtidsprofetior förhåller jag mig skeptisk tills jag fått bevis för att det verkligen fungerar.
Profetiors uppgift är inte att göra luddiga framtidsuttalanden som bara kan tolkas korrekt i efterhand (självuppfyllande) utan att ”avkoda” våra liv och att ge hopp i svåra situationer.

Nuet är det enda som existerar – så låt oss i stället leva det och inte förlora oss i påstådda visioner om framtiden.

/ Samuel Varg

Håller du med? Håller du inte alls med? Har jag fel? Säg vad du tycker och utmana mig i kommentarerna nedan!

Har du en profetia om framtiden eller en länk till en om något som du tror har inträffat så skriv också det i en kommentar. Jag är väldigt intresserad och ser mig mer än gärna överbevisad i den här frågan.

 

*Detta är en återpublicering (och något omarbetad) bloggpost från min förra blogg.

Om Samuel Varg

Let med edutain you!
Det här inlägget postades i Edutain. Bokmärk permalänken.

1 svar på Det där med att sia om framtiden

  1. Josef skriver:

    Apokalyptik handlar definitivt inte om att kunna förutsäga framtida händelser. En framtid som kan förutsägas är nödvändigtvis förutbestämd. Hur skulle den annars kunna förutsägas? ”Apocalypsis” handlar om att öppna framtiden snarare än om att stänga den; att erbjuda nya och oväntade möjligheter snarare än att sluta sig vid en. Order ”apocalypsis” betyder un-veil, dis-close, re-veal… En apokalyptisk händelse öppnar alltså upp framtiden och det är positivt. De som tror sig kunna sia om framtiden i bestämda termer vänder sig därför mot apokalyptiken. När dessa blandas samman handlar det endast om okunskap. Här är en text på Freestyle Christianity i vilken Joel Kuhlin och jag diskuterar detta: http://www.freestylechristianity.se/theology/we-are-not-christians/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *