Förnekar jag mirakler?

detectiveJag får, titt som tätt, höra i samtal eller via nätet att jag förnekar mirakler eller att jag inte tror att det kan ske oförklarliga ting.
Härmed vill jag dementera sådana påståenden och reda ut några frågetecken. För att visa på vad jag menar vill jag dela in s.k. mirakler i 2 kategorier.

1. Omöjliga händelser.
2. Oförklarliga händelser.

Kategori 1 tror jag inte på. Vad är då en ”omöjlig händelse”? I min världsbild är det något som är i direkt motsättning med sin egen existens. Jag tror t.ex. inte att det går att skapa en fyrkantig cirkel (om man inte börjar prata om fler dimensioner än de tre vi uppfattar och lever i). En fyrkantig cirkel är i sig självt en motsägelse och kan därför inte existera. Sådana övernaturliga ting och händelser är alltså, enligt mig, inte något som existerar.

Jag tror inte heller någon människa besitter någon form av gudomlig eller övernaturlig kraft – som på kommando, genom bön eller annan förmåga automatiskt kan heala någon, böja skedar eller ”bryta” mot de naturlagar vi känner till. Hade någon haft en sådan förmåga, som fungerade per automatik, hade det varit väldigt lätt att bevisa. Några sådana bevis har aldrig funnits och därför utesluter jag den möjligheten tills motsatsen är bevisad.

Oförklarliga ting (2) är sådant som vi kanske ofta pratar om som mirakler. Hur någon blir frisk från en, till synes, obotlig sjukdom eller är med om en väldigt osannolik händelse. Många av sådana händelser kan förklaras genom slump eller (bort?)förklaras som vetenskap vi ännu inte känner till. Kanske människan är kapabel till någon form av snabb läkning och att vi i framtiden kan förklara flera av de händelser som vi idag beskriver som mirakler. Jag vet inte och vill inte heller spekulera i det för mycket. Men jag tror att det finns saker som vi inte kan förklara och självklart kan dessa saker vara gudomliga ingripanden – s.k. mirakler.
Men om det inte finns tydliga bevis för att något sådant har skett tycker jag inte man ska ”vittna” om det. Människans hjärna är väldigt lättlurad och vi ser/upplever gärna det vi vill se. Jag kommer kanske återkomma till detta i något framtida blogginlägg.

Men vad vill jag då ha sagt? Jo, att jag inte förnekar att oförklarliga händelser kan ske. Alltså är jag öppen för mirakler. Men utan bevis förhåller jag mig skeptisk till sådana påståenden. Det betyder inte att det inte kan ske. Det betyder bara att jag inte tar någon, inte ens mig själv, på orden när den påstår sig ha sett eller upplevt någon ”övernaturlig” händelse.

Personligen väljer jag att se mirakler, i de små tingen, varje dag. Det låter väldigt cheesy men jag tycker det är ett mirakel varje gång jag ser en solnedgång, hör ett barn skratta eller njuter av en kall öl.

Jag förnekar inte mirakler. Jag vill ha ett öppet sinne. Men inte så öppet att hjärnan trillar ut.

/ Samuel Varg

Om Samuel Varg

Let med edutain you!
Det här inlägget postades i Edutain. Bokmärk permalänken.

3 svar på Förnekar jag mirakler?

  1. Joacim skriver:

    Lite vetenskapsfilosofiska kommentarer om punkt 1.

    Om man utvidgar ”omöjliga händelser” till att även omfatta händelser som bryter mot naturlagarna (vilket du indirekt gör med helande) behöver man samtidigt avgränsa sig mot utvidgningar av naturlagarna (eller paradigmskiften) via fenomen som verkar ha brutit mot dem, som ultravioletta katastrofen eller Mars bana runt solen.

    Avgränsningen blir händelser som (oftast spektakulärt och tydligt) bryter mot etablerade naturlagar som inte ändrats eller sannolikt kommer ändras (tex gäller fortfarande newtonsk fysik på makronivå i låga hastigheter). Ett exempel är om stjärnorna på natthimlen plötsligt skulle forma om sig till ”Hej på er!”. Det går a priori inte att utesluta att nåt sånt kan hända, men tack vare den massiva mängden bekräftade väldokumenterade observationer av verkligheten där dessa slags händelser lyser med sin frånvaro blir den rimliga slutsatsen att de helt enkelt inte händer och inte kommer hända.

    Kruxet ligger här i välbekräftad dokumentation. Dvs händelsen måste ha dokumenterats så väl att ingen har några rimliga invändningar mot att det hänt (som tex senaste valresultatet eller mordet på Kennedy). Det utesluter i stort sett alla fall av övernaturligt helande.

    • Samuel Varg skriver:

      Jag vet inte riktgt om jag håller med om att stjärnornas omformation är jämförbart med ett ”mirakulöst” tillfrisknande.
      Det förta är ett brott mot naturlagarna, så som vi känner dom, medan de andra är något som skulle kunna ske – fast på en t.ex. längre tid eller. Levande celler beter sig lynnigare än vad fixa graviationsobjekt gör.

      • Joacim skriver:

        Ja, levande celler är mer komplexa än stjärnornas banor runt galaxen. Men om det mirakulösa hänvisas till komplexiteten så hamnar det ju i kategori 2 över oförklarade saker. Det är där nästan alla förbluffande tillfrisknanden hamnar, även de som verifierats av läkare. Vi vet helt enkelt inte vad som hände, det är inte väldokumenterat.

        Men du skriver ju själv (här förkortat) ”Jag tror inte heller någon människa besitter någon form av övernaturlig kraft som automatiskt kan heala någon, böja skedar eller ”bryta” mot de naturlagar vi känner till.” Automatiskt antyder ju att tex cancersvulsten försvinner på övernaturlig väg. Det borde inte vara svårt att studera före, under och efter och dra slutsatser om vad som brutit mot naturlagarna. Den får ju inte försvinna på naturlig väg, för då är det kategori 2. De allra flesta ”tillfrisknanden” är väl i kategori 2, men benförlängning borde väl hamna i 1 (jämför med att en amputerad arm helt växer ut på 10 sekunder).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *